Ålderman! Bröder! Presumtiva! Kodknäckare och internetmaskar!

Vi befinner oss tidigt i det nya året, och medan ingen kan veta vad framtiden bär i sitt sköte har Ristaren koll på det mesta som hänt i det förflutna (om han mindes allt har ju uppenbarligen för lite gäll serverats under rådstugorna). HT23 har passerat revy i ordets sanna bemärkelse, och vi i styrelsen är av åsikten att allmänheten (och ev. frånvarande bröder) snarast bör upplysas om våra senaste illdåd. Följaktligen har jag sammanfattat några märkvärdiga evenemang från    hösten för Er räkning. Håll till godo och se upp för bävrar i trafiken!

2/9: TexMex

Höstterminen inleddes starkt med den hett eftertraktade TexMex-sittningen. Med stora krafter förtärdes många roliga safter; främst bland dessa var självfallet tequila (plus en och annan      habanero-gällquila), som det dracks litervis av. Nytt för i år var tequilan som vår Berserk Iljas hade tillrett med Carolina Reaper (frukten som blott några dagar innan eventet hade förlorat     titeln Världens Starkaste Chili till Pepper X).

Senare under kvällens gång bjöds det på talangjakt, och efter en del farsartade uppträdanden kunde vi nöjt konstatera att ett av lagets hemodlade musikgrupper, bandet Tulle, hade kammat hem segern. Men! Angermän äro alltid ödmjukast, och förstaplatsen fick istället gå till andra  deltagare. Till följd av en gällquilaformad minneslucka är jag är faktiskt inte helt säker på vad segrarna hette, men den detaljen är inte särskilt viktig.

16/9: Rådstuga Agda

När den härliga doften av surströmming sprider sig genom nationens lokaler vet alla att        höstterminens första rådstuga äntligen är kommen, och således bänkade sig dussintals Angermän i Datasalen för att avnjuta fisken med Mjälloms brö. Apropå brö hade ÅM Jakob och Ritkarl Felix dagen innan närvarat under firandet av Mjälloms 100-årsjubelium uppe i Ångermanland,      onekligen som de högst uppskattade hedersgästerna.

Sittningen fortgick med val av Gärvangermän: rådstugan kunde med uppskattning bekräfta att Thomas Danielsson, Anton Hägervik och Alexander Risberg efter välförrättade värv gjort sig  förtjänta av denna åtråvärda hederstitel.

När ÅM Jakob meddelade sin avsikt att sitta kvar på stubben ännu ett år visade sig detta dock vara mer än vissa bröder kunde hantera. Ritkarl Felix ställde sig upp och krävde att alla tankar på en sådan fars genast skulle upphöra. Därav kom det att ordförandesleven gick över till denna upprorsmakare, vilket ledde till följande blandning i styrelseposterna:

ÅM: Jakob Jansson – > Felix Eriksson

Örtug: Hannes Eriksson -> Max Karlsson

Bers-Erk: Iljas Bryntesson -> Iljas Bryntesson (ej besläktade)

Ristare: Joel Norlin -> Hannes Eriksson

Rullare: Kristoffer Björklund -> Kristoffer Björklund (tremänningar)

Festman: Holger Swartling -> Markus Bodin

Strulhake: Markus Bodin -> Eiric Aardalsbakke

Ritkarl: Felix Eriksson -> Holger Swartling

Härse: Tobias Norlén -> Jakob Jansson

Så uppluckrades det farsartade hölje som legat över Angermannalaget under Jakob Janssons revykratiska buskisregim. Återstår att se hur det kommande året under Felix välde kommer      utveckla sig…

6/10: Rådstuga Secundus

Secundus inleddes med att bröderna serverades pizzaklämma. Pizza är en sorts italiensk varm smörgås; sådana exotiska innovationer torde reflektera både ambitionsnivån och de kulinariska färdigheterna hos de nytillträdda matsansvariga, Festman Markus och Strulhake Eiric. Förrätten avnjöts till det behagliga ljudet av att granskarna delade ut en officiell varning till Ritkarl Holger (kallelselistan var på tok för liten).

Mäldaren Erik Kruse värnade om ett av de viktigaste Ångermanländska kulturarven:                      surströmmingen. Strömmingsfisket är nämligen svårt hotat av trålfiskare, som skrapar            Östersjöns botten för att mala ned fångsten till djurfoder. Efter sådana rensningar finns            näppeligen någon strömming kvar att fånga, vilket resulterar i tomma bord och ledsna miner  under surströmmingsskivan. Kruse har arbetat febrilt för att få surströmmingen märkt som ett immateriellt kulturarv, vilket skulle skydda fisket. Han har t.o.m. lyckats säkra en inbjudan till Riksdagen för att diskutera frågan…

Under rådstugan donerade kommitté FAX en telefaxapparatmaskin till laget. Jag har hört att    sådana makapärmanicker tillhör den senaste teknologin för elektronisk bildöverföring via tele-    nätet. Det vore tragiskt om någon skulle råka kliva på mojängen under en kommande kammarkväll.

Avslutningsvis valdes en presumtiv in till laget: Jonas Stenlund. Välkommen broder!

20/10 & 21/10: Angermannalagets 65-årsjubelium med samkväm, rådstuga & bankett

Kanske årets, årtiondets, århundradets, världshistoriens Event med stort E? Det kronologiska perspektivet är lite oklart, men ingen broder skulle nog förneka att det var ett par skojiga dagar.

Under samkvämet fick vi inviga den nya jubeliumsutgåvan av Angermannalagets Sångskatt, noggrant och flitigt hopknåpad av kommitté SUSSIE. Till blöt mat (gulasch) och blöt dryck (sprit) hördes den starka, lagom dissonanta stämman från en generationsmässigt flertalig skara      Angermän. Gäll i handen, goda bröders sällskap, Eilert Pilarms 90-talsuppträdande på Norrlands Nation visas på stora skärmen – när man trodde att det knappast kunde bli bättre gjorde man sig snart påmind om att detta bara var inledningen på den tudelade jubeliumshelgen.

Tidigt nästa dag vankades den efterlängtade jubeliumsrådstugan. Här närvarade fler bröder än vad man kan räkna (det blir särskilt knepigt efter siffran 100), och efter en rekordlång                    presentationsrunda fick vi sätta tänderna i en hårdbrödig korvklämma (Strulis sjabblade bort det mjuka Mjällomsbrödet, eller så knyckte Vajan det). Under rådstugans gång genomförde Håkan    Eriksson en episk sångcykel som skulle fått Wagner att rodna, och E. Micke klättrade upp och nedför stolen för att kväda Ångermanländska dikter. Ett stipendium infördes även till Staffan Wahes minne, som belönar en presumtiv som uppvisat humor och god karaktär med en          förbetald julrådstugebiljett.

Åldermannen överöstes med presenter, däribland finfina styvmorsvioltallrikar och äkta Ångermanländskt vin. Den finaste gåvan av alla var kanske videohälsningen vi fick från Dolph Lundgren, i vilken han önskade oss en framgångsrik fest, samt att vi ska vara snälla mot Sunerts    Befälhavarn (om läsaren känner denna grabb får ni gärna kontakta Angermannalaget). Det bjöds även på både guldgäll (glänsande god) och gällsnus (säregen och pikant), som kommitté GIRAFF respektive Snusdosebevarare Tulle hade tillrett.

Kommitté Finna Införskaffa Ta Tillvara Artisteri hade under sommaren besökt Antikrundan i Stockholm för att har fått tavlor ur lagets konstsamling värderade (Jakob, Iljas och Oliver har  sedermera blivit TV-kändisar: de dyker upp under några sekunder i S32A1). Knut Knutsson kunde konstatera att en tavla av Bengt Lindström hade ett särskilt stort värde (jättedyr).

Det högsta priset är ju dock Angermannalagets Kulturpris. Efter att en rad respektabla kulturprofiler nominerats påbörjades en redig nagelbitare till rösträkning, som resulterade i att Källarbackens Saga valdes till årets pristagare. Denna idylliska sagostig bedrivs av Sofia Olsson, som vi ser fram emot att få gratulera under kommande Guschelov den andra mars.

Efter rådstugan for bröderna iväg på Tombolabussar, och promenerade efteråt ned från Slottet med facklor i hand. Kvällen avslutades med Jubeliumsbanketten.

November: samsittningar

November var en månad tätt packad med samsittningar. Bröderna fick möjligheten att glassa på solsemester med Vajan, känna historiens vingslag med ypsorna och spöka på                            Halloweensittingen med HärjaJämt.

Nytt för i år var även invigningen av den första herrmiddagen sedan Antigås blivit en                blandsittning. Temat reflekterade tillståndet som rådde innan den första franska revolutionen, då aristokratiska utsugare (Skvadern & Birkarlarna) förtryckte det arbetande samhällsskiktet (Angermannalaget och Jamtamot). Sittningen slutade självklart med frihet, jämlikhet och      broderskap, det vill säga att Angermännen och jamtarna gjorde uppror och revolution mot de lömska skvadrarna och de ockrande birkarlarna. Giljotinen gjorde debut, och vips – så var          nationsordningen räddad. Inte varje dag man får halshugga patron och storkarl med fallbila!

25/11: Extrainsatt mustaschrådstuga

Eftersom julrådstugan slogs samman med jubeliumsrådstugan uppstod ett påfallande tomrum mot slutet av den bistra vintermånaden. Följaktligen bestämde ÅM i sin vishet att brödernas fortsatt goda sinnelag krävde en extrainsatt rådstuga. Sagt och gjort bokades mustasch-        rådstugan in, sålunda kallad för att vi under rådstugan samlade in pengar till Mustaschkampen så att prostatacancern kan besegras en gång för alla.

Heldagen började tidigt i F3an, där bröderna fick beundra de nya löpsedlarna som kungjorde    senaste Angermannanytt. Detta följdes av ett väldigt grötande och glöggande, ackompanjerat av ett robust sjungande och skålande. Vanligtvis brukar man ju vid det här laget åka iväg på tombolafärd, men hela bussbudgeten spenderades ju sorgligt nog inför jubeliumshelgen. Efter lunchen skred vi därför till verket för att få ihop en egenkonstruerad buss med hjälp av              ölkartonger, lim, glitter och en hel del jävlar anamma. Trots att det knakade i fogarna på chassit kunde bröderna så småningom ge sig iväg på en jungfrutur med det hemgjorda otinget till buss.

Första stoppet: Inre läs där HärjaJämt hade Oppsittje. Laget bjöd på ett bussande som              förskottstack för deras kommande lussande, och efter ett flerstämmigt framförande av Oh    HärjaJämt avtackades vi med jubel, bifall och stående ovationer.

Andra stoppet: Slottsbacken. Efter att vårt Angermannatåg mottagit flera avundsjuka blickar från förbigående (skaffa en egen kartongbuss) stannade bussen vid pulkabacken nedanför    slottet, där bröderna övade sig i backåkning och snöbollskrig.

Tredje stoppet: Åter till F3an, där rådstugans taffel stod dukad och redo. Under sittningen        serverades ett gediget julbord, hopkokat av vår eminente Festman Markus och hans listiga     underhuggare, Strulhake Eiric. Det blev en lång afton, och julbordet sköljdes ned med lagom ofantliga mängder Zeunerts och gäll. HärjaJämt lussade, och ÖY tussade ned hela Yran till        sittningen för att skämma ut Berserken med en anekdot som helst inte bör återges i skriftform. Den nya devisen som av någon anledning vann flest röster var den esoteriska frasen ”2024: Kör upp en Tier i röven Krusjävel (skickat 23:34)”. Tre presumtiva bröder – Felix Skiöld, Elias Granath och Calle Cronerud – valdes även in. Välkomna, bröder! Till sist var det dags att säga Kämpa Dö och gå upp till kammarkväll!

”Det var en välsignad sittning” sa Angermannalagets ömma Ålderman och fick något religiöst i blicken, för den här rådstugan tilldrog sig på den tiden då farser fortfarande firades till minne av Agda.

14/12: Landskap III

Under landskapet valdes två arbetsvilliga Angermän, Kristoffer Björklund och William Högfeldt-Eberdal, till nationstjänstgöring, och kommer under vårterminen arbeta som Klubbchef              respektive Gillevärdinna. Grattis och lycka till; gör nu så att kammarkvällarna håller öppet till 04 i framtiden!

Kristoffer ersätts som rullare av Karl ”Kalle” Innala, som valdes till efterträdare under senaste rådstugan den 25/11.

Tack och adjö, Mjälloms brö

Det var mig veterligen allt nämnvärt som hänt under den gångna terminen. Självfallet inträffade en hel del annat, men vissa eskapader erinras endast under tjock dimma och uppenbararar sig gärna i botten av en eller flera sejdlar.

På återseende (förhoppningsvis under Granskning den 26/1?),

Ristaren

KDMBBBB!!!