Angermannarunor

Angermannarunor

Om vanmakt.

Angermannarunor

Ur Angermannrunor Jubileumseditionen nr 1, 1968. skriven av Jöran Tjernell

Nej, inget är längre som förr! I Ådalen slutar det ryka ur den ena fabriksskorstenen efter den andra.
”I går röd, i morgon död”. Men idag syns det varken eldröda fanor eller florbehängda standar i besvikelsens Ådalen. I dag spelas förhoppningens kortfristiga schackparti: tornet SCA schakt-skall bonden NCB och Kungen AMS kunna klara åtminstone rami? Hur det än går blir i alla fall inget som förr.

Uppe i Västra tar skogen sakta igen det som en gång togs ifrånden. Alla forsar har byggts ut, så både naturromantiken och realpolitikerna har blivit lika tysta på grund av exempelbrist. Uppe i Rossön har man symboliskt nog asfalterat uppfarten till kyrkogården och ungdomens Folkets hus har slutat med dansen. Den uttrycksfulla tystnaden breder ut sig. Tystnaden har också Axa på Nya Norrland, som för alltid slagit igen sin dagbok. En kulturell förbindelse har för evigt lagts ned. Lång-sele-Hotingbanan bär snart bara bokstavligen spår av det liv och den blomstring som en gång var, och kommunikationerna per tråd har fått Sundsvall som sista levande länk.
Montans i Tåsjöberget har tagit ned skylten för gått, och Råöns IF spelar numera endast i minnenas division.
Var finns Wiklunds, Arne Åhmans och Märta Norbergs sönder? Skall skidgalorna i Sollefteå, fotbollsfesterna i Kramfors och brottningsshowerna i Husum alltid vara förbehållna dem, som en gång fick vara med?

Men tröst finns ju gu ske lov att finna: i Västra har man Systemet- som näriga jämtar placerat i Strömsund – , TV-program om Stockholms blomstrande kulturliv och en expansiv pensionärhemsbebyggelse. I Sollefteå byggs uppe på Hallstaberget ett turisthotell, som en pendag till de olympiska drömslotten i Östersund, och i Medborgarhuset finns det gott om plats för älskare av hötorgskonst. Nolaskogs kan man glädjas åt kommunal konst inköpt per postorder och åt MoDo:s expansion – visserligen på Västkusten och utomlands (men i alla fall!) I Norrlands Aten kommer, liksom i Greklands motsvarighet, trösten västerifrån. ( Hur låter månne ”Raj-Raj” på amerikanska? ) Vi lever i en (ned? -)brytningstid, men är en resa i
rummet – per tåg mellan Härnösand och Sollefteå eller bil mellan Bollsta och Långsele – det endasättet att åter få uppleva en resa i den gamla tiden? Skallsökande efter sagornas Ådal för all framtid sluta bland dödsannonserna under samtidshistoriens fetstilsrubriker? Skall ”natta i Näsåker!, som var 50-talets magiska begrepp för glädjen och tragikomiken, bli den resignerade rubriker över 70-talets mörka kapitel i Ångermanlands historia?
från en snetida ättling till Agde Jarl kommer de undras rop, som på Fyrisåns stränder sp lätt blir vanmaktens. Men frågorna skallar ohörda mellan tomma fabriker och igenväxande Per Albintorp, nedruttna fiskebodar och igenbommade skolor, mossiga timmerrännor och öde festplatser. Det är kanske för mycket begärt att en 10-åring skall kunna ge ens något svar – men han bör åtminstone kunna försöka.

Jöran Tjernell

Åldermannens Runor

Angermannarunor

Från Angermannarunor Nr. 1. Mars 1961. skriven av Ove Gidlund.

Låt mig först tacka er angermän för det förtroende, ni visade mig, då ni gav mig sleven. Det var med blandade känslor jag mottog kandidaturen till åldermannaskapet, att axla Tuttis och Ragnars fallna mantel syns mig vara en alltför ansvarsfull börda för mina något bräckliga skuldror. Men med ert bistånd, angermän, ska vi lägga ännu ett ärofyllt år till Acta Agni Angermannia.

I skrivande stund har vi, trots att bara två terminens månader tilländalupit, avverkat inte mindre än två rådstugor och en nationsafton. Den första rådstugan hölls den 20 januari ren, detta för att diskutera den stundande nationsaftonen. Rådstugans visa beslut var, att Nationsaftonen skulle bli en Nationsomsegling under Havet. Gäst var en vittfaren man fotografen Sven Gillsäter, som tog oss med på en ”Fotografisk pilgrimsfärd genom Främre Orienten.

Nationsaftonen randades, och gästerna från GH:s, Östgöra, Södermanland-Nerikes och vårt eget kuratel i spetsen intog Götes av väna angermör serverade läckerheter. Under kaffet underhöll oss lagets egen Martti Hurri med en Evert Taube parodi. Nicke Rydéns välförsedda bar övertog sedan omsorgerna om vårt timliga väl, försåvitt man inte
i´öredrog Håkan Sundins eldiga viner i Valfiskens buk. Alltnog, aftonen blev ännu om fjäder i hatten för Angermannalaget som arrangör.
Den 14 februari gick evinnerliga Birkarlarendeth av stapeln med tre angermanländska flottare, som med säkra grepp flöt runt den till följd av otjänligt väderlek något hydrerade banan. Håkan Sundin, Göran Livell och Lars Mörtberg förde de angermanländska färgerna till seger.

Terminens andra rådstuga höll på att bli gäst förutom. men Erik Nylén dök upp som räddare. Han förtalte oss sin ungdom i ett stormigt Ådalen, revolutioner i Kramfors och järnkaminen i Frånö järnvägsstation. Vi valde två nya gärvangermän, Thorvald Forssner och Ragnar Sundberg kommer i sin tide att få sina graverade snusdosor.

Närmare på dagordningen står nu Gudskelovsaftonen, som är planerad till 9 april. För dem, som inte upplevt 1959 och 60 års Gudskelovsaftnar är presentation på sin plats.

Gudskelovsaftonen är det tillfälle på året då damer tillåts inträde i lagets krets. Därför är det så mycket viktigare att denna kontakt blir av angemän natur. En supé, där Göte låter sitt kulinariska kunnande slå ut i full blom, inleder kvällen. det tal till kvinnan, som Gudmund jos Olsson vid fjolårets smältande nougatparfait framkvad kommer länge att hållas i minne. För att ger angermanländsk, stämning åt kvällen hade vi för två år sedan anordnat en utställning av intressanta föremål från en svunnen tid i vår hembygd. Där intog Agdas hårfläta en hedersplats tillsammans med den sked Agde nyttjat vid surströmmingsblot. Snusdosan, som varje gärvangerman får sig tilldelad är för övrigt en kopia av den snusdosa från Näsåker, som då exponerades. Bland denna kulturhistoriska svingade ci oss till tonerna av Åke Ekmans Angermannaband och grammofonen. En rad prominenta gäster hade hörsammat vår inbjudan, inspektor Karl Hampus Dahlstedt och kuratelet må nämnas. – Den 9 april var et alltså, reservera redan nu den kväll för helafton i angermannastil.

Beträffande den sista av årets rådstugor, som skall hållas i vår, har styrmännen så smått funderat på att ge den en intet, tidigare prövad utformning, kankse blir det en utfärd till lands eller sjöss. Qui vivra, verra.

Här tryter åldermannens runor, väl mött, angermän, när lurarna skalla.

Ove Ålderman

Sammanfattning av HT23

Angermannarunor

Ålderman! Bröder! Presumtiva! Kodknäckare och internetmaskar!

Vi befinner oss tidigt i det nya året, och medan ingen kan veta vad framtiden bär i sitt sköte har Ristaren koll på det mesta som hänt i det förflutna (om han mindes allt har ju uppenbarligen för lite gäll serverats under rådstugorna). HT23 har passerat revy i ordets sanna bemärkelse, och vi i styrelsen är av åsikten att allmänheten (och ev. frånvarande bröder) snarast bör upplysas om våra senaste illdåd. Följaktligen har jag sammanfattat några märkvärdiga evenemang från    hösten för Er räkning. Håll till godo och se upp för bävrar i trafiken!

2/9: TexMex

Höstterminen inleddes starkt med den hett eftertraktade TexMex-sittningen. Med stora krafter förtärdes många roliga safter; främst bland dessa var självfallet tequila (plus en och annan      habanero-gällquila), som det dracks litervis av. Nytt för i år var tequilan som vår Berserk Iljas hade tillrett med Carolina Reaper (frukten som blott några dagar innan eventet hade förlorat     titeln Världens Starkaste Chili till Pepper X).

Senare under kvällens gång bjöds det på talangjakt, och efter en del farsartade uppträdanden kunde vi nöjt konstatera att ett av lagets hemodlade musikgrupper, bandet Tulle, hade kammat hem segern. Men! Angermän äro alltid ödmjukast, och förstaplatsen fick istället gå till andra  deltagare. Till följd av en gällquilaformad minneslucka är jag är faktiskt inte helt säker på vad segrarna hette, men den detaljen är inte särskilt viktig.

16/9: Rådstuga Agda

När den härliga doften av surströmming sprider sig genom nationens lokaler vet alla att        höstterminens första rådstuga äntligen är kommen, och således bänkade sig dussintals Angermän i Datasalen för att avnjuta fisken med Mjälloms brö. Apropå brö hade ÅM Jakob och Ritkarl Felix dagen innan närvarat under firandet av Mjälloms 100-årsjubelium uppe i Ångermanland,      onekligen som de högst uppskattade hedersgästerna.

Sittningen fortgick med val av Gärvangermän: rådstugan kunde med uppskattning bekräfta att Thomas Danielsson, Anton Hägervik och Alexander Risberg efter välförrättade värv gjort sig  förtjänta av denna åtråvärda hederstitel.

När ÅM Jakob meddelade sin avsikt att sitta kvar på stubben ännu ett år visade sig detta dock vara mer än vissa bröder kunde hantera. Ritkarl Felix ställde sig upp och krävde att alla tankar på en sådan fars genast skulle upphöra. Därav kom det att ordförandesleven gick över till denna upprorsmakare, vilket ledde till följande blandning i styrelseposterna:

ÅM: Jakob Jansson – > Felix Eriksson

Örtug: Hannes Eriksson -> Max Karlsson

Bers-Erk: Iljas Bryntesson -> Iljas Bryntesson (ej besläktade)

Ristare: Joel Norlin -> Hannes Eriksson

Rullare: Kristoffer Björklund -> Kristoffer Björklund (tremänningar)

Festman: Holger Swartling -> Markus Bodin

Strulhake: Markus Bodin -> Eiric Aardalsbakke

Ritkarl: Felix Eriksson -> Holger Swartling

Härse: Tobias Norlén -> Jakob Jansson

Så uppluckrades det farsartade hölje som legat över Angermannalaget under Jakob Janssons revykratiska buskisregim. Återstår att se hur det kommande året under Felix välde kommer      utveckla sig…

6/10: Rådstuga Secundus

Secundus inleddes med att bröderna serverades pizzaklämma. Pizza är en sorts italiensk varm smörgås; sådana exotiska innovationer torde reflektera både ambitionsnivån och de kulinariska färdigheterna hos de nytillträdda matsansvariga, Festman Markus och Strulhake Eiric. Förrätten avnjöts till det behagliga ljudet av att granskarna delade ut en officiell varning till Ritkarl Holger (kallelselistan var på tok för liten).

Mäldaren Erik Kruse värnade om ett av de viktigaste Ångermanländska kulturarven:                      surströmmingen. Strömmingsfisket är nämligen svårt hotat av trålfiskare, som skrapar            Östersjöns botten för att mala ned fångsten till djurfoder. Efter sådana rensningar finns            näppeligen någon strömming kvar att fånga, vilket resulterar i tomma bord och ledsna miner  under surströmmingsskivan. Kruse har arbetat febrilt för att få surströmmingen märkt som ett immateriellt kulturarv, vilket skulle skydda fisket. Han har t.o.m. lyckats säkra en inbjudan till Riksdagen för att diskutera frågan…

Under rådstugan donerade kommitté FAX en telefaxapparatmaskin till laget. Jag har hört att    sådana makapärmanicker tillhör den senaste teknologin för elektronisk bildöverföring via tele-    nätet. Det vore tragiskt om någon skulle råka kliva på mojängen under en kommande kammarkväll.

Avslutningsvis valdes en presumtiv in till laget: Jonas Stenlund. Välkommen broder!

20/10 & 21/10: Angermannalagets 65-årsjubelium med samkväm, rådstuga & bankett

Kanske årets, årtiondets, århundradets, världshistoriens Event med stort E? Det kronologiska perspektivet är lite oklart, men ingen broder skulle nog förneka att det var ett par skojiga dagar.

Under samkvämet fick vi inviga den nya jubeliumsutgåvan av Angermannalagets Sångskatt, noggrant och flitigt hopknåpad av kommitté SUSSIE. Till blöt mat (gulasch) och blöt dryck (sprit) hördes den starka, lagom dissonanta stämman från en generationsmässigt flertalig skara      Angermän. Gäll i handen, goda bröders sällskap, Eilert Pilarms 90-talsuppträdande på Norrlands Nation visas på stora skärmen – när man trodde att det knappast kunde bli bättre gjorde man sig snart påmind om att detta bara var inledningen på den tudelade jubeliumshelgen.

Tidigt nästa dag vankades den efterlängtade jubeliumsrådstugan. Här närvarade fler bröder än vad man kan räkna (det blir särskilt knepigt efter siffran 100), och efter en rekordlång                    presentationsrunda fick vi sätta tänderna i en hårdbrödig korvklämma (Strulis sjabblade bort det mjuka Mjällomsbrödet, eller så knyckte Vajan det). Under rådstugans gång genomförde Håkan    Eriksson en episk sångcykel som skulle fått Wagner att rodna, och E. Micke klättrade upp och nedför stolen för att kväda Ångermanländska dikter. Ett stipendium infördes även till Staffan Wahes minne, som belönar en presumtiv som uppvisat humor och god karaktär med en          förbetald julrådstugebiljett.

Åldermannen överöstes med presenter, däribland finfina styvmorsvioltallrikar och äkta Ångermanländskt vin. Den finaste gåvan av alla var kanske videohälsningen vi fick från Dolph Lundgren, i vilken han önskade oss en framgångsrik fest, samt att vi ska vara snälla mot Sunerts    Befälhavarn (om läsaren känner denna grabb får ni gärna kontakta Angermannalaget). Det bjöds även på både guldgäll (glänsande god) och gällsnus (säregen och pikant), som kommitté GIRAFF respektive Snusdosebevarare Tulle hade tillrett.

Kommitté Finna Införskaffa Ta Tillvara Artisteri hade under sommaren besökt Antikrundan i Stockholm för att har fått tavlor ur lagets konstsamling värderade (Jakob, Iljas och Oliver har  sedermera blivit TV-kändisar: de dyker upp under några sekunder i S32A1). Knut Knutsson kunde konstatera att en tavla av Bengt Lindström hade ett särskilt stort värde (jättedyr).

Det högsta priset är ju dock Angermannalagets Kulturpris. Efter att en rad respektabla kulturprofiler nominerats påbörjades en redig nagelbitare till rösträkning, som resulterade i att Källarbackens Saga valdes till årets pristagare. Denna idylliska sagostig bedrivs av Sofia Olsson, som vi ser fram emot att få gratulera under kommande Guschelov den andra mars.

Efter rådstugan for bröderna iväg på Tombolabussar, och promenerade efteråt ned från Slottet med facklor i hand. Kvällen avslutades med Jubeliumsbanketten.

November: samsittningar

November var en månad tätt packad med samsittningar. Bröderna fick möjligheten att glassa på solsemester med Vajan, känna historiens vingslag med ypsorna och spöka på                            Halloweensittingen med HärjaJämt.

Nytt för i år var även invigningen av den första herrmiddagen sedan Antigås blivit en                blandsittning. Temat reflekterade tillståndet som rådde innan den första franska revolutionen, då aristokratiska utsugare (Skvadern & Birkarlarna) förtryckte det arbetande samhällsskiktet (Angermannalaget och Jamtamot). Sittningen slutade självklart med frihet, jämlikhet och      broderskap, det vill säga att Angermännen och jamtarna gjorde uppror och revolution mot de lömska skvadrarna och de ockrande birkarlarna. Giljotinen gjorde debut, och vips – så var          nationsordningen räddad. Inte varje dag man får halshugga patron och storkarl med fallbila!

25/11: Extrainsatt mustaschrådstuga

Eftersom julrådstugan slogs samman med jubeliumsrådstugan uppstod ett påfallande tomrum mot slutet av den bistra vintermånaden. Följaktligen bestämde ÅM i sin vishet att brödernas fortsatt goda sinnelag krävde en extrainsatt rådstuga. Sagt och gjort bokades mustasch-        rådstugan in, sålunda kallad för att vi under rådstugan samlade in pengar till Mustaschkampen så att prostatacancern kan besegras en gång för alla.

Heldagen började tidigt i F3an, där bröderna fick beundra de nya löpsedlarna som kungjorde    senaste Angermannanytt. Detta följdes av ett väldigt grötande och glöggande, ackompanjerat av ett robust sjungande och skålande. Vanligtvis brukar man ju vid det här laget åka iväg på tombolafärd, men hela bussbudgeten spenderades ju sorgligt nog inför jubeliumshelgen. Efter lunchen skred vi därför till verket för att få ihop en egenkonstruerad buss med hjälp av              ölkartonger, lim, glitter och en hel del jävlar anamma. Trots att det knakade i fogarna på chassit kunde bröderna så småningom ge sig iväg på en jungfrutur med det hemgjorda otinget till buss.

Första stoppet: Inre läs där HärjaJämt hade Oppsittje. Laget bjöd på ett bussande som              förskottstack för deras kommande lussande, och efter ett flerstämmigt framförande av Oh    HärjaJämt avtackades vi med jubel, bifall och stående ovationer.

Andra stoppet: Slottsbacken. Efter att vårt Angermannatåg mottagit flera avundsjuka blickar från förbigående (skaffa en egen kartongbuss) stannade bussen vid pulkabacken nedanför    slottet, där bröderna övade sig i backåkning och snöbollskrig.

Tredje stoppet: Åter till F3an, där rådstugans taffel stod dukad och redo. Under sittningen        serverades ett gediget julbord, hopkokat av vår eminente Festman Markus och hans listiga     underhuggare, Strulhake Eiric. Det blev en lång afton, och julbordet sköljdes ned med lagom ofantliga mängder Zeunerts och gäll. HärjaJämt lussade, och ÖY tussade ned hela Yran till        sittningen för att skämma ut Berserken med en anekdot som helst inte bör återges i skriftform. Den nya devisen som av någon anledning vann flest röster var den esoteriska frasen ”2024: Kör upp en Tier i röven Krusjävel (skickat 23:34)”. Tre presumtiva bröder – Felix Skiöld, Elias Granath och Calle Cronerud – valdes även in. Välkomna, bröder! Till sist var det dags att säga Kämpa Dö och gå upp till kammarkväll!

”Det var en välsignad sittning” sa Angermannalagets ömma Ålderman och fick något religiöst i blicken, för den här rådstugan tilldrog sig på den tiden då farser fortfarande firades till minne av Agda.

14/12: Landskap III

Under landskapet valdes två arbetsvilliga Angermän, Kristoffer Björklund och William Högfeldt-Eberdal, till nationstjänstgöring, och kommer under vårterminen arbeta som Klubbchef              respektive Gillevärdinna. Grattis och lycka till; gör nu så att kammarkvällarna håller öppet till 04 i framtiden!

Kristoffer ersätts som rullare av Karl ”Kalle” Innala, som valdes till efterträdare under senaste rådstugan den 25/11.

Tack och adjö, Mjälloms brö

Det var mig veterligen allt nämnvärt som hänt under den gångna terminen. Självfallet inträffade en hel del annat, men vissa eskapader erinras endast under tjock dimma och uppenbararar sig gärna i botten av en eller flera sejdlar.

På återseende (förhoppningsvis under Granskning den 26/1?),

Ristaren

KDMBBBB!!!